Berth Andersson, Skåne - om Tysk jättescheck

Texten nedan är skriven av Berth Andersson 

som började med Tysk Jättescheck i april 1968.

Tysk Jättescheck är en fascinerande ras. 

Oerhört mycket att ta hänsyn till ifråga om teckningen på såväl huvud som kropp.

Dessutom tillkommer den rasprägel, kroppsform och päls som förhöjer rasens skönhet.

Det krävs en kännedom om hur man på bästa sätt kan iordningsttälla en Tysk Jättescheck inför en bedömning. 

Kullstorleken är viktig, det kan rekommenderas att behålla djur från kullar där det är många födda. Viktigt, med anledning av att bortfallet ofta är stort. Rent statistiskt är hälften homozygoter, alltså svarta enfärgade eller nästan vita. 

De vi önskar oss, heterzygoter med teckning som vi eftersträvar. utgör i de flesta fall ungefär hälften. Dessa i sin tur måste gallras så att de bästa kvarstår. I en kull med stort antal födda ökar givetvis chansen till att några är riktigt bra.

Varje kull har sina arvsanlag. Vid noggranna studier har jag kunnat konstatera att det finns skillnader mellan varje kull även om föräldrarna är desamma. Här tänker jag framförallt på teckningen.

Vissa teckningsdelar är mer konstanta än andra. 

Nosfjärilen är ofta acceptabel även om variationer finns.

Öronfärg och ögonringar varierar ofta i sin form. Emellertid kan konstant-avla detta i ganska stor utsträckning.

Ålstrecket kan också genom systematisk avel avlas förhållandevis konstant.

Sammantaget ålstreck och huvudteckning brukar jag benämna grundteckning.

Tillkommer sidoteckningen som alltid varierar och är svår att förutsäga. 

De rena fristående fläckarnas storlek är starkt ärftlig. Den fristående sidoteckningen kan avlas fram genom välplanerad systematisk avel.

Teckningsbilden på sidorna är viktig, men kan konstant-avlas. Däremot antalet sidofläckar kan variera kraftigt. 

Det gäller att hitta rätt kombination av föräldrar. Man måste bygga upp en egen avelsstam från ett bra grundmaterial, där man gjort ett noggrant urval och prioriterat värdefulla avelsegenskaper för kommande generationer. 

Färgen är viktig och kan variera mer än man tror, inte bara den svarta utan även den vita. 

En väl utvecklad nosfjäril är viktig som grund, liksom bra djup i öronavgränsningen, alltså att öronfärgen går en bit fram i pannan och är skarpt avgränsad.

Enligt mitt mått önskar jag ett ålstreck med svansens bredd som sträcker sig lika bred fram till nacken eller nackkilen. Ett djur med lite kraftigare ålstreck har alltid en bredare nackkil.

Skönheten och ädelheten i teckningen skapas när man avlat fram helt fristående och rena sidofläckar. Det är en prydnad för en Tysk Jättescheck.

Det finns oerhört mycket mer att skriva om scheckavel. 

För denna gången, nöjer jag mig detta.

Berth Andersson, Skåne