Den Tyska jätteschecken - Artikel av Eric Ericksson, 1944

Den Tyska jätteschecken 

Av rikskonsulent Eric Ericksson

Ur "Kaninuppfödaren", Nr 6, 1944

Intresset för uppfödning av s.k. ”sportraser” eller raser, som återfinnes under beteckningen ”Övriga raser” i Svensk kaninstandard synes stiga för var dag och särskilt är det då några, som man finner att intresset fylkars sig omkring, nämligen i nämnd ordning svart-vit Jättescheck, Belgisk jätte och Fransk vädur. 

För dagen skall jag giva en liten orientering beträffande den förstnämnda och så gott sig göra låter, försöka råda bot beträffande en del misstag, som uppstått vid scheckaveln. 

Vad som då först måste konstateras, icke minst av egen erfarenhet är att långt ifrån något exempel av de, som uppvisas på våra premieringsmöten och utställningar äro förstklassiga och är det då särskilt teckningarna och vikten som mankerar. 

Tyvärr har kanske i viss mån den icke så förstklassiga avbildningen i Svensk kaninstandard vilselett, men största felet torde ligga i, att dels stark inavel förekommit, dels efter den danska importen hit 1943 av blåvita scheck, dessa inkorsats med den svartvita typen, dels vissa uppfödare utan skrupler korsat schecken med Vit lant dels fått fram enstaka individer, som varit skapliga i teckningen men vars avkomma sedan totalt degenererat i flera avseenden. 

För att giva de intresserade en uppfattning om hur teckningen bör vara och som kan kvalificera till   44 á 45 poäng i exteriör, om vikten är god, visas här ovan en bild av en Tysk scheckhona, som jag hade för några år sedan i mina försök. Den är visserligen ej fullkomlig i sidoteckning men dock bland de bättre exemplar som funnits i vårt land. 

Å andra sidan finner vi idealet i nedanstående teckning och till samma förklarande text å respektive partier. Vid studier av samma rekommenderas att hava Svensk kaninstandard tillgänglig och punkt för punkt gå igenom de olika detaljerna. 

De för rasen intresserade kommer snart härefter underfund med, att i allmänhet har utställda och premierade djur givits väl höga poäng och många gånger har köpare enligt annons av dylika, blivit mycket besvikna. 

Faktum är, att skulle standardens bestämmelser följas till punkt och pricka skulle ett försvinnande fåtal djur av rasen komma upp i första klass. Ursäkten är emellertid, att dels är rasen tämligen sällsynt, till helt nyligen här i vårt land och därmed jämförelsevis dåligt jämförelsematerial förefunnits, dels har alldeles säkert vederbörande domare givit uppfödaren direktiv för en rätt avel av rasen för att därigenom kunna prestera bättre djur. Givet är att många tagit domaren eller konsulentens råd ”ad notam” men så har de goda föresatserna svikit, då höga priser för ett avelsdjur bjudits och rubb och stubb har funnit köpare och sålts. 

Faktum är att den osunda avelspolitiken med abdnorma priser uppnåddes just med Tyska jätteschecken. Det var ej ovanligt få reda på att under 1942 och våren 1943 mellan 200-300 kronor betalade för ett avelsdjur och vi synes här i fråga om priserna gott i teten. 

Småningom smittades detta till vårt grannland Danmark där svenska uppfödare bjödo dessa fabulösa priser för att få över nytt blod och därmed även omkullkastade den sundare prispolitik som där fördes. 

För att något se på det ekonomiska problemet för rasen, dess ställning endera som sportras eller kombinerad sport- och bruksras, eller helt enkelt det sistnämda skulle jag härmed vilja giva en del synpunkter av egen erfarenhet. 

För det första har rasen fått en alltför sportbetonad beteckning, vilket den givetvis inte är värd tack vare sin egenartade teckning och svårigheten att hålla den inom ramen för standarden, men detta utesluter ej att den också har en ekonomisk betydelse. 

Om vi då först ser till skinnet så är faktum att detsamma är synnerligen eftersökt speciellt till barnpälsverk, damhättor, kuddar etc. på grund av sin speciella teckning med svart och vitt men, det finns också ett men här, och det är att pälskvaliteten ej är vad den skulle vara. 

Jag kommer då tillbaka till min hobby en gång i början av min verksamhet och det gällde då närmast Vit lantkaninen. Jag påtalade då att när man ensidigt både vid avel och bedömningar inriktar sig på att se till det yttre såsom starkt fall på pälsen etc. glömmes det för vår pälsindustri så viktiga, nämligen underullens täthet. 

Nu har ju förhållandena bättrat sig betydligt i detta avseende då det gäller våra bruksraser men då det gäller t.ex. Tyska jätteschecken står vi just på denna ståndpunkt. Vacker att se på i teckning och pälsens fall men usel som päls. 

Detta är en synnerligen viktig detalj både för uppfödare och domare att iakttaga om vi skall komma någon vart med rasen ifråga. 

Ser vi åter på rasen som slaktdjursproducent, finnes inget att anmärka på köttansättning och lämplig benstomme och att märka är, att denna senare, trots den höga vikten (idealvikt fullväxt 7 kg.) som är lika med t.ex. Vit jätte dock har finare benstomme än denna. Den enda detaljen att anmärka på är att fruktsamheten ej når upp till bruksrasernas men detta är saker som kan övervinnas om man leder aveln rätt. 

Det ligger således inom överkomlighetens gräns att även kalla rasen för ”bruksras” och då tjäna två mål dels att fägna ögat, dels att giva ekonomisk vinning. Så till sist några råd till uppfödarna av rasen.

1. Använd aldrig till avel djur som ännu ej uppnått rasens minimivikt 5 kg. och åldern 10 månader. För vanliga raser såsom Vit lant och liknade talar man om 8 månader men för Tyska schecken har jag funnit att den ej bör sättas i avel förr är utvecklad. 

2. Använd aldrig till avel djur som har avbrott på ”ålstreck” (undantag det i standard tillåtna lilla avbrottet i nacken) eller sammanhängande ”sidofläckar”. Dessa två saker straffar sig i kommande generationer. Så kan t.ex. i senare fallet det svarta mer och mer bli dominerande så att helt svarta djur småningom framkommer. 

3. Para aldrig ihop djur av de båda färgvarianterna blå-vit och svart-vit utan lika med lika. Resultatet blir annars brokiga djur och grådaskiga färger. 

4. Giv gärna moderdjuret och ungarna den första tiden litet mjölk att dricka. Jätteraserna har nämligen svårt att nå sin utveckling fullt, utan en liten sådan starthjälp på vägen. 

5. Strävar man efter att få stora och kraftiga djur bör antalet ungar i kullarna ej överstiga 6 men då detta är en sak, som handicapar vid avkastningsbedömningen bör ett sådant tillvägagångssätt endast vara tillfälligt och som regel bör man gå in för så stora kullar som möjligt och som kompensation sörja för att näringstillförseln utom modersmjölken blir av högsta klass. 

Eric Ericksson:

Redaktör för Kaninuppfödaren: 1935-1960: Eric Erickson, Stockholm

Kassör i förbundet: 1935-1960: Eric Erickson, Stockholm

Sekreterare i förbundet: 1934-1960: Eric Erickson, Stockholm

Prisdomargruppens ordförande: 1956-1959: Eric Erickson, Stockholm

Sveriges Kaninavelsföreningars Riksförbund bildades den 23 februari 1919

I serien "KAF 90" berättar Birgit Lundberg om sitt möte med förbundets byråföreståndare Eric Erickson. Birgit var då (1959) bara 14 år gammal.
-Eric Erickson var en korpultent, cigarrökande och respektingivande herre, berättar Birgit.

Förbundets guldmedalj tilldelades Eric Ericksson år 1937.

Eric Ericksson gick ur tiden 1980.

Kaninavelsförbundets historia

Birgit Lundberg har skrivit en ny version av sin bok:

”Färglära för kaninavel”.

 
Bokens omfång är fördubblat med bl.a. nya illustrationer, nya exempel på färgkorsningar, massor med färgbilder.
Den är också lämplig som kursbok för studiecirklar. 

Birgit har bl.a använt boken vid utbildningen av  domaraspiranterna i ämnet färglära.

Boken går att rekvirera från förbundet, eller direkt från Birgit.

Boken kostar 180:-  plus frakt 

=  6 st frimärken á 6:- = 36:- 

om den skickas med vanlig post. 

http://www.kaninhem.se/ 

Bokens innehållsförteckning 

The problems of spotted breeds of rabbits: 1

Dtsch Tierarztl Wochenschr.

1991 Sep;98(9):352-4.

[The problems of spotted breeds of rabbits. 1. Fattening and body condition at slaughter, organ parameters].

[Article in German]

Wieberneit D, Mahdi N, Zacharias K, Wegner W.

Source Institut für Tierzucht und Vererbungsforschung, Tierärztlichen Hochschule Hannover.

Abstract

Rabbits of the Giant German Spot Breed and of the English Spot Breed were bred, reared, fattened and evaluated under standardized conditions. A total of 50 animals (31 German spot = DRS; 19 English spot = ES; both derived from mating of heterozygotes) was tested, belonging to the three possible genotypes: Homozygous black (kk), heterozygous spotted (Kk, "standard animals") and homozygous spotted (KK, so-called "Chaplins"). As expected, breed differences consisted of better daily gains and higher carcass weights in DRS, but higher dressing percentages in ES. With respect to colour genotypes, only in DRS-KK depressions of daily gains and carcass weight were observed; food conversion efficiency however was even better in these animals (of both breeds), primarily because of lower feed uptake. Very distinct differences in some important organ traits could be demonstrated for those genotypes: A significantly augmented intestine (abs. and rel.) in KK-animals, specially with reference to the gross intestine--indicating a tendency to motility disturbances and/or chronic obstipation. This predisposition was underlined by the premature loss of three KK-rabbits suffering from severe corresponding symptoms. Seemingly analogous syndromes (Megacolon) in man and other species are cited, though further investigations are needed to clarify the etiology in spot rabbits. Significance of lower heart weights was stated in DRS-KK-animals, probably induced by minor activities observed in this genotype. Thus the K-gene can be classified as a subvital one when homozygous though manifestations of the symptoms obviously vary with the genetic background (breed, line) and perhaps with the environment.(ABSTRACT TRUNCATED AT 250 WORDS)

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/1954863

The problem of breeding for spots in rabbits: 2

Dtsch Tierarztl Wochenschr.

1992 Mar;99(3):111-3.

[The problem of breeding for spots in rabbits. 2. Further results on the variation of characteristics in fattening and breeding animals].

[Article in German]

Mahdi N, Wieberneit D, Wegner W. S

ource Institut für Tierzucht und Verebungsforschung der Tierärztlichen Hochschule Hannover.

Abstract

The mode of inheritance of spotting in both breeds (ES and DRS) is compatible with incompletely dominant resp. intermediate segregation, though a broad variability of spotted areas exists, indicating the influence of minor genes or other ontogenetic factors. Additional findings support the conclusion, that there is a very distinct predisposition of homozygous KK animals to develop megacolon with growing age. This also has consequences for the relative organ weight of the heart and of the adrenals in this genotype. Sporadically encountered accessory adrenal cortical tissue however did not exhibit genotypic preferences.

The problems of breeding spotted rabbits: 3

Dtsch Tierarztl Wochenschr.

1993 Jun;100(6):237-9.

[The problems of breeding spotted rabbits. 3. Variability of the pigmentation grade, ganglionic intestinal wall supply, relationship to pathogenesis--animal breeding and animal welfare aspects].

[Article in German]

Gerlitz S, Wessel G, Wieberneit D, Wegner W.

Source Institut für Tierzucht und Verebungsforschung, Tierärztlichen Hochschule Hannover.

Abstract

In a total of 128 animals of the German Giant Spot und the English Spot Breed grade of pigmentation and spotting pattern were investigated by photography and planimetry. A clear cut binary distribution, representing homozygous (KK) or heterozygous spot rabbits (Kk), and a strong bilateral concordance was found as well as a broad variance within both genotypical groups. Thus only a small percentage of animals bred can be compatible with mandatory fancy breed standards. Measurements of intestinal layers and neural components in well pigmented and depigmented individuals revealed an enhancement of these histological structures but a relative hypoganglionosis in distal parts of the gut in animals with predisposition to megacolon (KK, so-called chaplins). It is not yet clear whether this is symptomatic or of primary pathogenetic relevance. There were no pleiotropic deleterious effects of the K-allele in heterozygous rabbits and no correlations between the degree of depigmentation and the severity of symptoms in homozygous spotted ones, thus indicating a mode of inheritance by an incompletely dominant gene K, acting as or being linked to a recessive semilethal when homozygous. A change in breeders' attitude and breeding practices is mandatory because neither the permanent elimination of animals not "fitting" a fancy standard nor the continuous production of defective genotypes is legal.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8339710

A striking malformation in a spotted rabbit

Dtsch Tierarztl Wochenschr.

1993 Nov;100(11):455-6.

[A striking malformation in a spotted rabbit].

[Article in German]

Wieberneit D. Source Institut für Tierzucht und Vererbungsforschung,
Tierärztlichen Hochschule Hannover.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8261921

The problems of spotted breeds of rabbits: 4

Dtsch Tierarztl Wochenschr.

1994 Nov;101(11):434-9.

[The problems of spotted breeds of rabbits. 4. Morpho- and histometric findings in the CNS and thyroid glands and the hormone content in blood at slaughter of hybrid rabbits, and estimation of the heterosis effect].

[Article in German]

Flemming K, Kühnel C, Wieberneit D, Wegner W.

Source Institut für Tierzucht und Vererbungsforschung der Tierärztlichen Hochschule Hannover.

Abstract

Morpho- und histometric investigations of brains, pituitary and thyroid glands as well as thyroid-related functional parameters in the blood of purebred and hybrid rabbits revealed a predisposition to hypothyreotic conditions in homozygous, megacolon-prone genotypes. In addition to this also a hypoganglionotic state in different gut wall localizations was confirmed; pituitary traits however did not indicate a primary contribution of this gland to the syndrome, though some alterations were found, which are interpreted as secondary sv. symptomatic. Gender influences varied hormonal characteristics and disease manifestations too: A dramatic fall in severely diseased does with respect to T3-concentration as well as a seemingly more inactive thyroid gland compared to bucks underline hormonal influences. As a consequence of these results it is concluded, that hybridisation within spotted rabbits does not amend the inclination to megacolon in animals homozygous for the K (En) gene, though it may influence its manifestation.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/7895623

Pathophysiological and functional aspects of the megacolon-syndrome of homozygous spotted rabbits

Zentralbl Veterinarmed A.

1995 Nov;42(9):549-59.  

Pathophysiological and functional aspects of the megacolon-syndrome of homozygous spotted rabbits.

Bödeker D, Türck O, Lovén E, Wieberneit D, Wegner W.

Source Institute of Animal Breeding and Genetics, Hannover School of Veterinary Science, Germany.

Abstract

The Megacolon-Syndrome is a hereditary disease of homozygous spotted rabbits (En En). Investigations have been performed on some special traits related to functional aspects of the gut in comparison to vital heterozygous spotted rabbits (En en). It was found that En En rabbits showed significantly reduced sodium absorption rates across the wall of the cecum. Consequently, the dry matter content of the ingesta was reduced at this location, whereas the content of the ashes was increased. These results indicate that a further important pathogenetic aspect of this hereditary disease is an undue liquification of ingesta in proximal parts of the large intestine. Severe clinical problems, however, resulted from obstipation. This is concluded to be a late complication due to and modified by different stressors of endogenic and exogenic origin. Thus, there are some indications that an early site of spot-gene related effects might be the small intestine. This segment of the bowel was shorter and had an increased dry matter proportion of its wall when compared with heterozygous spotted rabbits. But a decreased proportion of dry matter within the wall of the large intestine was found. The latter could be an effect of the hypothyreotic state of metabolism in En En rabbits.

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/8822192

Uppfödare av Tysk jättescheck i Danmark

Uppfödare av Tysk jättescheck i Danmark

Martin Østergaard

Bjerring Hede 58

Dalsgaard

8850 Bjerringbro

Telefonnummer: 0045-40 26 02 19

Färger: Sort, Blå, Havanna

Susanne G. Nielsen

Ladelundvej 30

6650 Brørup

Telefonnummer: 0045-21 13 68 50

Färger: Sort, Havana
e-mail: sgn@chicks.dk
EOK kaniner 

Vibeke og Ove Sigaard

Østrupvej 14

Morum

9600 Aars

Telefonnummer: 0045-40 27 66 97

Färger: Sort, brun og blå
e-mail: sigaard@privat.dk
Familjen Sigaard 

Klaus T. Nielsen

Nygade 4

6240 Løgumkloster

Telefonnummer: 0045-43 56 17 08

Färger: Sort

Niklas Aase

Vinten Byvej 16

8700 Horsens

Telefonnummer: 0045-86 52 18 51

Färger: Sort, blå og brun

Gitte Iversen

Runebergs Alle 31

2860 Søborg

Telefonnummer: 0045-24 84 68 75

Telefonnummer: 0045-24 45 88 19

Färger: Sort, blå og brun

e-mail: Kaninhytten-iversen@hotmail.com

http://www.kaninhytten-iversen.dk/

5 000 besök - http://tyskjattescheck.blogspot.com/

Tyska jätteschecken och arvsegenskaperna

Tyska jätteschecken och arvsegenskaperna 

Artikel av Berth Andersson, 

i "Kaninuppfödaren", Nr 8, 1973

Eftersom jag har tillgång till en del tyska med diverse intressanta kapitel anser jag att det är lämpligt att publicera en del i vår medlemstidning. 

Okunnigheten är inom vissa områden stor hos de svenska uppfödarna. 

Inledningsvis är det en del i den följande artikeln som jag särskilt vill poängtera. 

Först och främst vill jag poängtera att de Scheckarna som vi kallar ”äkta” är heterozygoter och alltså bärare av flera olika anlag för teckning och även för helt otecknade eller enfärgade. 

Man bör observera att de enfärgade som är födda efter typiskt tecknade föräldrar saknar anlag för teckning. 

Ännu viktigare är att ta hänsyn till för ljusa svagtecknade Checkar (Chaplins) då dess liksom de enfärgade är homozygoter och endast nedärver sin egen teckning. 

Det stora flertalet av scheckuppfödare känner inte till den stora skillnaden mellan en Chaplin och en typiskt tecknad scheck. 

Exempel på scheckuppfödare finns som som sysslat med scheckavel i 20 år, och ändå inte säkert kan skilja och heller inte inser skillnaden på en Chaplin och ett typiskt tecknat djur. 

Gränsfall finns, men till 95-99 procent av fallen kan man utan minsta svårighet bestämma om ifrågavarande djur är en Chaplin eller ett typiskt tecknat djur. 

Det säkraste kännetecknet på en Chaplin är en ofullständig nosfjäril samt helt vita sidor eller med mycket små fläckar på sidorna. 

I den följande artikeln framhålles fördelen med att para en Chaplin med ett enfärgat djur. 

Det är riktigt att man då erhåller rätt-tecknade till 100 procent. 

En nackdel finns emellertid, man kan inte alls förutsäga vilka teckningsanlag båda dessa varianter nedärver. 

En enfärgad svart hona kan t.ex. ha ett mycket starkt anlag för fastväxta kindfläckar eller ett annat diskvalificerande fel. 

Enligt läroboken är det en stor fördel om man kan para Chaplin med en enfärgade, där vill jag tillägga, under förutsättning att inget av de båda djuren nedärver diskvalificerande fel i någon större omfattning. 

Personligen rekommenderar jag inte en sådan parning i någon större omfattning, då det är ett lotteri i ännu högre grad än normal scheckavel.

Emellertid har man tur kan man nå fantastiska resultat. Men för detta erfordras inte bara tur utan även en mycket kunnig uppfödare och planmässigt upplagd avel med noggrant urval sedan flera generationer tillbaka.

Nedärvning hos Scheckkaninen 

När man som nybörjare inom kaninaveln, för första gång besöker en scheckuppfödare, ställer man sig undrande, vad är det för några bondkaniner man har kommit för att titta på. Det är absolut ingen renavel, säger man, då man i kullarna ser typiskt tecknade, också helt otecknade och många svagt tecknade ungdjur, de härstammar ändå från mycket vackra föräldrar. Men uppfödaren informerar oss om att det är ett anlag som bara förekommer hos scheckkaniner, inte hos andra raser.

I genomsnitt måste man räkna med 25 % otecknade och 25 % alltför svagtecknade (så kallade Weisschecken eller Chaplins)
eller tillsammans 50 % avfall. Genomsnittligt blir bara hälften av ungdjuren rätt-tecknade. Också av dessa blir naturligtvis inte alla utställningsdjur.

Scheckarna, enligt våra erfarenheter, låter sig inte renavlas, då typiskt tecknade djur alltid är heterozygoter, det heter att de för två anlag för teckning, nämligen från den ena föräldren ett anlag för scheckteckning, från den andra ett motsatt verkande anlag för enfärgade.

Den typiska teckningen är en bastardegenskap.

Med dessa upplysningar kommer vi inte långt, därför måste vi fråga en arvsforskare, vad det är för märkvärdiga nedärvningsegenskaper som schecken har.

Det blir bara först en teknisk detalj att förklara. Det har visat sig ändamålsenligt, då vissa arvsanlag inte alltid går att utförligt beskriva, därför använder vi här bokstavssymboler, då det medger en mycket kortare och därför överskådligare framställning av arvsjämförelserna. Dessa praktiska förkortningar kommer vi också att använda i fortsättningen.

Vi betecknar anlagen för scheckteckning med bokstaven K, anlagen för enfärgade med bokstaven k. Så har då den typiskt tecknade Scheckkaninen från den ena sida anlaget K och från den andra nedärvt anlaget k, den har alltså anlaget Kk. Vi kallar detta uttryck för arsformeln för scheckteckning.

Resultatet av en parning mellan två typiska scheckar, alltså två Kk djur, har vi sett i scheckuppfödarnas kaningårdar, där utspaltar sig avkomman i 25 % Chaplins, 50 % typiska scheckar och 25 % enfärgade.

Vi följer arvsanlagens väg generation för generation och slår därvid fast, att den befruktade äggcellen alltid bara har ett anlag från vardera föräldern, medan föreningen av ägg och sädescellen (befruktningen) från de båda föräldrarna, själva för två anlag.

Vid befruktningen måste det alltså följa en skiljning av de båda anlagen. Våra typiska scheckar med arvsformeln Kk innehar två sorters celler, nämligen sådana med K och sådana med k. Därför finns det följande möjligheter vid parning mellan två typiska scheckar, för sammanträffande av celler vid befruktningen.

Då ägg och sädessceller med K eller k lika ofta sammanträffar vid befruktningen, är en ren tillfällighet, finns det fyra möjligheter vid befruktningen med lika sannolikhet och som alltså inträffar lika ofta i genomsnitt. Därför visar sig det redan kända utspaltningsförhållandet 1:2:1, eller 25:50:25-procent.

Men detta får vi inte missförstå, det handlar om tillfälligheter. Därför att vissa kullar kan avvika avsevärt från dessa talförhållanden i genomsnitt av ett stort avkommeantal skall man finna att de tre typerna tämligen ofta har precis det väntade förhållandet.

Praktiskt blir visserligen alltid de heterozygota Kk djuren använda därför att de alltid är stamboksmässiga scheckar. Men vi vill gå till grunden med arvskeendet. Därför intresserar oss även de otecknade och de svagtecknade likväl som de typiska scheckarna.

Dessa parade inbördes leder bara vidare med renavlade exemplar liksom föräldrarna, de kan heller aldrig bli annorlunda.

De enfärgade t.ex. med arvsformeln kk bildar bara befruktade ägg med k, så befruktningen blir k + k = kk. Resulatet måste bli otecknade ungar.

Precis detsamma förhållandet med de svagtecknade, också de är renavlade och visar bestämt den renavlade scheckrasen, dit den rena aveln kan föra oss.

Hur blir det om man parar den typiska schecken med någon av de rena raserna?

Ta t.ex. en typisk hona och en otecknad hane, det ger oss två möjligheter till befruktning.

1. K-äggcell + k-sädescell = Kk typisk scheck.
2. k-äggcell + k-sädescell = kk otecknade.

Vi får alltså lika delar av tecknad och otecknad avkomma.

Samma resultat får man av typisk scheck/Chaplin.

1. K-äggcell + K-sädescell = Chaplins.
2. k-äggcell + K-sädescell = Kk typisk scheckar.

Alltså 50 % Chaplins och 50 % typiska scheckar.

I dessa tre fall: Scheck X Scheck, Scheck X otecknad, Scheck X Chaplin, ger oss 50 % typiska scheckar, Chaplin X Chaplin och otecknad X otecknad avlar rent.

Det återstår ännu en parning, Chaplin X otecknad. Då dessa typer är renärftliga, bildar de alltså bara en sorts befruktade äggceller, det ger oss bara möjligheten K-äggcell X k-sädescell = typiska scheckar.

Eller, när parningen följer i omvänd riktning, k-äggcell X K-sädescell = Kk typiska scheckar.

Därmed har en oklanderlig bastard uppstått.

Scheckuppfödare behöver därför de icke önskvärda Chaplins och de enfärgade. Då man kan para dem samman, därigenom får man en avkomma av bara typiskt tecknade djur. Denna möjlighet är det många scheckuppfödare som inte alls känner till.

Med dessa lärdomar över arvsgrundlagen och teckningsbilderna kan detta omsättas i praktiken. Fördelen med en sådan teckning belyses utan vidare om, då vi t.ex. tänker oss en uppfödare, som årligen uppföder 30 st. ungdjur. Med tidigare erfarenheter har han härigenom 15 st. typiskt tecknade scheckar, i det andra fallet kan han däremot förvänta sig 30 st. Sannolikheten, särskilt att få vackert tecknade djur, då det alltid bara blir ett slags djur, är naturligtvis dubbelt så stor på 30 som på 15.

Saken har visserligen ett mycket märkvärdigt förhållande, det finns endast ett fåtal Chaplins i avelslämplig ålder, de flesta Chaplins blir nämligen redan mycket tidigt utgallrade, eftersom de allmänt är de svagaste djuren i kullen.

K-anlaget i renavlad förbindelse inverkar inte bara på teckningen, utan den framkallar en påtaglig och djupgående förändring i hela organismen, det yttrar sig i allmän utvecklingsstörning. Vad som är mycket intressant är att vi finner ett alldeles liknade förhållande också med andra djurarter, bl.a. på den fläckiga tyska hunden som visar ännu starkare utvecklingsstörning än Chaplins hos kaninerna, den vitscheckiga och norska Dunker hunden är alla döva och ofta blinda, inte annorlunda är det för den scheckiga musen.

Hos kaninerna stannar skadan på Chaplins ännu helt och hållet i sådan begränsning, att man lugnt kan föda upp det lilla antalet Chaplin hanarna, för att para dem med otecknade honor som det fordras. Med omvänd parning får man se upp noga med ungdjuren från den fullt utvecklade otecknade honan när hon fött och föder upp dem.

Dock vill vi inte förlora frågan, även om den speciellt angår scheckuppfödaren. Vad som intresserar oss beträffande denna sak, är grundförutsättningarna för djurens avel, angående några av grunderna vid bastardteckning om teckningsbilderna från de renavlade typerna är att föredraga.

Detta förhållande är nämligen inte begränsat bara till den Tyska schecken, utan gäller också för Rhensk Scheck och Engelsk Scheck, då de ju visar upp samma teckningstyp. De är fläck-scheckiga i motsats till fläckscheckiga Holländska kaninen. Detsamma gäller också de järngrå, de blir oftast viltfärgade och många andra raser vi känner till med särskilda färgslag, en liknande bastardteckning, som inte låter sig renavlas.

B. A.

Berth Andersson, 1973

Ordförande, SKÅNE LÄNS KANINFÖRENING

Panzargatan 20, 271 51 Ystad.
Tel: 0411-55 52 94

E-post: berthandersson02@hotmail.com

 http://sv.wiktionary.org/wiki/bastard

Dunkerstövare 

Danmarksmesterskaber i Racekaninavl 2012

Kæmperacer 

Antal Tysk KæmpeSchecke 
anmälda till LU i Danmark 17 - 19 februar 2012 

Viborg Stadion Center 
Stadion Allé 3 
8800 Viborg 

Sort: 7 TJS 

Blå: 11 TJS 

Brun: 1 TJS

Totalt: 19 stycken 

http://dmracekanin2012.dk/   

Dommer för Kæmpe- & Store racer: 

Benny Garly, Gd 

Jette Søndergård 

Søren Dalsgaard

Jens Jørgen Nørgaard

Resultatlista - LU 2012 i Norrköping

Tysk Jättescheck

Elin Richardsson, Lammhult

Katalognummer 34

91,5 poäng

Klass A

1,0 - Hane

vö: 132 hö: M38, Uppfödare Jenny Andersson, Björklinge
Risbos kaningård 

8,24 mån.

Inköpt kanin

svart

=================================

Eva Hasselgren, Ödsmål

Katalognummer 35

93,5 poäng

Klass B

1,0 - Hane

vö: 113 hö: R14

5,27 mån.

Egen uppfödning

svart

Katalognummer 36

93,5 poäng

Klass B

0,1 - Hona

vö: 112 hö: R14

5,27 mån.

Egen uppfödning

svart

=================================

Camilla Persson, Åsbro
Svartafaran.se 

Katalognummer 37

Saknad

A

1,0

vö: H0237 hö: J82, Uppfödare Christina Almén, Väröbacka
www.brantas.se 

16,00 mån.

Inköpt kanin

svart

=================================

Sanna o Lasse Nyhlin, Borlänge

Katalognummer 38

Saknad

A

1,0

vö: H0681 hö: D58

10,05 mån.

Egen uppfödning

svart

Katalognummer 39

95 poäng

Klass A

1,0 - Hane

vö: H0682 hö: D58

10,05 mån.

Egen uppfödning

svart

Katalognummer 40

Saknad

A

0,1

vö: H0683 hö: D58

12,01 mån.

Egen uppfödning
svart

Till salu: 800 kr

Katalognummer 41

95 poäng

Klass A

0,1 - Hona

vö: H0804 hö: D58

8,01 mån.

Egen uppfödning

svart

Katalognummer 42

93,5 poäng

Klass A

1,0 - Hane

vö: H0399 hö: D58

20,20 mån.

Egen uppfödning

havana

Katalognummer 43

92,5 poäng

Klass A

1,0 - Hane

vö: H0678 hö: D58

11,02 mån.

Egen uppfödning

havana

Katalognummer 44

92,5 poäng

Klass A

1,0 - Hane

vö: H0680 hö: D58

9,25 mån.

Egen uppfödning

havana

Katalognummer 45

Saknad

A

0,1

vö: 124 hö: D58

11,02 mån.

Egen uppfödning

havana

Katalognummer 46

92,5 poäng

Klass A

0,1 - Hona

vö: H0679 hö: D58

9,25 mån.

Egen uppfödning

havana

Katalognummer 47

94 poäng

Klass A

0,1 - Hona

vö: H0803 hö: D58

9,25 mån.

Egen uppfödning

havana

Katalognummer 48

93,5 poäng

Klass A

0,1 - Hona

vö: H0806 hö: D58

8,11 mån.

Egen uppfödning

havana

=================================

Oskar Hässelmo, Röstånga, Junior
Oskars nya hemsida 

http://www.kackel.n.nu/ 

Katalognummer 49

91 poäng

Klass A

1,0 - Hane

vö: H0024 hö: D58

34,02 mån.

Inköpt kanin

svart

=================================

Mariana Olsson, Forsa
Lundens kaningård 

Katalognummer 50

Saknad

A

1,0

vö: 191 hö: M89, Uppfödare Erika och Linda Lövgren, Vindeln
Meijhas kaniner 

9,00 mån.

Inköpt kanin

svart

Bäst i respektive ras - Jätteraser: Tysk Jättescheck, 95 poäng, Sanna o Lasse Nyhlin från Borlänge

Domare Pierre Eriksson bedömer kanin 132-M38

Totalt deltog 20 domare i  bedömningen av kaninerna på LU. 

Fyra av domarna var från Norge och två från Danmark.
________________________________________________

Sanna och Lasse Nyhlin från Borlänge 
vann båda vandringspriserna på LU 2012.

Katalognummer 41

95 poäng

Klass A

0,1 - Hona

Ringmärkt: H0804 - Uppfödarnummer: D58

8,01 månader

Svart
___________________________________

Katalognummer 39

95 poäng

Klass A

1,0 - Hane

Ringmärkt: H0682 - Uppfödarnummer: D58

10,05 månader

Svart
Fler bilder på H0682-D58 

_________________________________

 
12 Tysk jättescheck deltog vid årets landsutställning. 
 ________________________________________________

 Katalognummer 34: 91,5 poäng

Domare: Pierre Eriksson

________________________________

Katalognummer 35: 93,5 poäng

Domare: Monika Eliasson

__________________________________________________

Katalognummer 36: 93,5 poäng

Domare: Eva Persson

____________________________________________________

Katalognummer 37:

___________________________________________________

Katalognummer 38:

_________________________________________________

Katalognummer 39: 95 poäng

Domare: Thormod Saue från Norge

 

_____________________________________

Katalognummer 40:

___________________________________

Katalognummer 41: 95 poäng

Domare: Gullik Klepaker från Norge

____________________________________________________

Katalognummer 42: 93,5 poäng

Domare: Svein Clausen från Norge

____________________________________________________

Katalognummer 43: 92,5 poäng

Domare: Kjell Carnbrand

_____________________________________

Katalognummer 44: 92,5 poäng

Domare: Eva-Lena Lönndahl

H0680-D58 är såld Eva Hasselgren, Ödsmål

___________________________________________________  

Katalognummer 45:

____________________________________________________

Katalognummer 46: 92,5 poäng

Domare: Stefan Fernlund

_________________________________________________


Katalognummer 47: 94 poäng

Domare: Benny Garly från Danmark

H0803-D58 är såld till Oskar Hässelmo http://oskarsorpington.yolasite.com/

_______________________________________


Katalognummer 48: 93,5 poäng

Domare: Jens Jörgen Nörgaard från Danmark

_________________________________________


Katalognummer 49: 91 poäng

Domare: Affe Hedlund