onsdag 8 februari 2012
Tyska jätteschecken och arvsegenskaperna
Tyska jätteschecken och arvsegenskaperna
Artikel av Berth Andersson,
i "Kaninuppfödaren", Nr 8, 1973
Artikel av Berth Andersson,
Eftersom jag har tillgång till en del tyska med diverse intressanta kapitel anser jag att det är lämpligt att publicera en del i vår medlemstidning.
Okunnigheten är inom vissa områden stor hos de svenska uppfödarna.
Inledningsvis är det en del i den följande artikeln som jag särskilt vill poängtera.
Först och främst vill jag poängtera att de Scheckarna som vi kallar ”äkta” är heterozygoter och alltså bärare av flera olika anlag för teckning och även för helt otecknade eller enfärgade.
Man bör observera att de enfärgade som är födda efter typiskt tecknade föräldrar saknar anlag för teckning.
Ännu viktigare är att ta hänsyn till för ljusa svagtecknade Checkar (Chaplins) då dess liksom de enfärgade är homozygoter och endast nedärver sin egen teckning.
Det stora flertalet av scheckuppfödare känner inte till den stora skillnaden mellan en Chaplin och en typiskt tecknad scheck.
Exempel på scheckuppfödare finns som som sysslat med scheckavel i 20 år, och ändå inte säkert kan skilja och heller inte inser skillnaden på en Chaplin och ett typiskt tecknat djur.
Gränsfall finns, men till 95-99 procent av fallen kan man utan minsta svårighet bestämma om ifrågavarande djur är en Chaplin eller ett typiskt tecknat djur.
Det säkraste kännetecknet på en Chaplin är en ofullständig nosfjäril samt helt vita sidor eller med mycket små fläckar på sidorna.
I den följande artikeln framhålles fördelen med att para en Chaplin med ett enfärgat djur.
Det är riktigt att man då erhåller rätt-tecknade till 100 procent.
En nackdel finns emellertid, man kan inte alls förutsäga vilka teckningsanlag båda dessa varianter nedärver.
En enfärgad svart hona kan t.ex. ha ett mycket starkt anlag för fastväxta kindfläckar eller ett annat diskvalificerande fel.
Enligt läroboken är det en stor fördel om man kan para Chaplin med en enfärgade, där vill jag tillägga, under förutsättning att inget av de båda djuren nedärver diskvalificerande fel i någon större omfattning.
Personligen rekommenderar jag inte en sådan parning i någon större omfattning, då det är ett lotteri i ännu högre grad än normal scheckavel.
Emellertid har man tur kan man nå fantastiska resultat. Men för detta erfordras inte bara tur utan även en mycket kunnig uppfödare och planmässigt upplagd avel med noggrant urval sedan flera generationer tillbaka.
När man som nybörjare inom kaninaveln, för första gång besöker en scheckuppfödare, ställer man sig undrande, vad är det för några bondkaniner man har kommit för att titta på. Det är absolut ingen renavel, säger man, då man i kullarna ser typiskt tecknade, också helt otecknade och många svagt tecknade ungdjur, de härstammar ändå från mycket vackra föräldrar. Men uppfödaren informerar oss om att det är ett anlag som bara förekommer hos scheckkaniner, inte hos andra raser.
I genomsnitt måste man räkna med 25 % otecknade och 25 % alltför svagtecknade (så kallade Weisschecken eller Chaplins)
eller tillsammans 50 % avfall. Genomsnittligt blir bara hälften av ungdjuren rätt-tecknade. Också av dessa blir naturligtvis inte alla utställningsdjur.
Scheckarna, enligt våra erfarenheter, låter sig inte renavlas, då typiskt tecknade djur alltid är heterozygoter, det heter att de för två anlag för teckning, nämligen från den ena föräldren ett anlag för scheckteckning, från den andra ett motsatt verkande anlag för enfärgade.
Den typiska teckningen är en bastardegenskap.
Med dessa upplysningar kommer vi inte långt, därför måste vi fråga en arvsforskare, vad det är för märkvärdiga nedärvningsegenskaper som schecken har.
Det blir bara först en teknisk detalj att förklara. Det har visat sig ändamålsenligt, då vissa arvsanlag inte alltid går att utförligt beskriva, därför använder vi här bokstavssymboler, då det medger en mycket kortare och därför överskådligare framställning av arvsjämförelserna. Dessa praktiska förkortningar kommer vi också att använda i fortsättningen.
Vi betecknar anlagen för scheckteckning med bokstaven K, anlagen för enfärgade med bokstaven k. Så har då den typiskt tecknade Scheckkaninen från den ena sida anlaget K och från den andra nedärvt anlaget k, den har alltså anlaget Kk. Vi kallar detta uttryck för arsformeln för scheckteckning.
Resultatet av en parning mellan två typiska scheckar, alltså två Kk djur, har vi sett i scheckuppfödarnas kaningårdar, där utspaltar sig avkomman i 25 % Chaplins, 50 % typiska scheckar och 25 % enfärgade.
Vi följer arvsanlagens väg generation för generation och slår därvid fast, att den befruktade äggcellen alltid bara har ett anlag från vardera föräldern, medan föreningen av ägg och sädescellen (befruktningen) från de båda föräldrarna, själva för två anlag.
Vid befruktningen måste det alltså följa en skiljning av de båda anlagen. Våra typiska scheckar med arvsformeln Kk innehar två sorters celler, nämligen sådana med K och sådana med k. Därför finns det följande möjligheter vid parning mellan två typiska scheckar, för sammanträffande av celler vid befruktningen.
Då ägg och sädessceller med K eller k lika ofta sammanträffar vid befruktningen, är en ren tillfällighet, finns det fyra möjligheter vid befruktningen med lika sannolikhet och som alltså inträffar lika ofta i genomsnitt. Därför visar sig det redan kända utspaltningsförhållandet 1:2:1, eller 25:50:25-procent.
Men detta får vi inte missförstå, det handlar om tillfälligheter. Därför att vissa kullar kan avvika avsevärt från dessa talförhållanden i genomsnitt av ett stort avkommeantal skall man finna att de tre typerna tämligen ofta har precis det väntade förhållandet.
Praktiskt blir visserligen alltid de heterozygota Kk djuren använda därför att de alltid är stamboksmässiga scheckar. Men vi vill gå till grunden med arvskeendet. Därför intresserar oss även de otecknade och de svagtecknade likväl som de typiska scheckarna.
Dessa parade inbördes leder bara vidare med renavlade exemplar liksom föräldrarna, de kan heller aldrig bli annorlunda.
De enfärgade t.ex. med arvsformeln kk bildar bara befruktade ägg med k, så befruktningen blir k + k = kk. Resulatet måste bli otecknade ungar.
Precis detsamma förhållandet med de svagtecknade, också de är renavlade och visar bestämt den renavlade scheckrasen, dit den rena aveln kan föra oss.
Hur blir det om man parar den typiska schecken med någon av de rena raserna?
Ta t.ex. en typisk hona och en otecknad hane, det ger oss två möjligheter till befruktning.
1. K-äggcell + k-sädescell = Kk typisk scheck.
2. k-äggcell + k-sädescell = kk otecknade.
Vi får alltså lika delar av tecknad och otecknad avkomma.
Samma resultat får man av typisk scheck/Chaplin.
1. K-äggcell + K-sädescell = Chaplins.
2. k-äggcell + K-sädescell = Kk typisk scheckar.
Alltså 50 % Chaplins och 50 % typiska scheckar.
I dessa tre fall: Scheck X Scheck, Scheck X otecknad, Scheck X Chaplin, ger oss 50 % typiska scheckar, Chaplin X Chaplin och otecknad X otecknad avlar rent.
Det återstår ännu en parning, Chaplin X otecknad. Då dessa typer är renärftliga, bildar de alltså bara en sorts befruktade äggceller, det ger oss bara möjligheten K-äggcell X k-sädescell = typiska scheckar.
Eller, när parningen följer i omvänd riktning, k-äggcell X K-sädescell = Kk typiska scheckar.
Därmed har en oklanderlig bastard uppstått.
Scheckuppfödare behöver därför de icke önskvärda Chaplins och de enfärgade. Då man kan para dem samman, därigenom får man en avkomma av bara typiskt tecknade djur. Denna möjlighet är det många scheckuppfödare som inte alls känner till.
Med dessa lärdomar över arvsgrundlagen och teckningsbilderna kan detta omsättas i praktiken. Fördelen med en sådan teckning belyses utan vidare om, då vi t.ex. tänker oss en uppfödare, som årligen uppföder 30 st. ungdjur. Med tidigare erfarenheter har han härigenom 15 st. typiskt tecknade scheckar, i det andra fallet kan han däremot förvänta sig 30 st. Sannolikheten, särskilt att få vackert tecknade djur, då det alltid bara blir ett slags djur, är naturligtvis dubbelt så stor på 30 som på 15.
Saken har visserligen ett mycket märkvärdigt förhållande, det finns endast ett fåtal Chaplins i avelslämplig ålder, de flesta Chaplins blir nämligen redan mycket tidigt utgallrade, eftersom de allmänt är de svagaste djuren i kullen.
K-anlaget i renavlad förbindelse inverkar inte bara på teckningen, utan den framkallar en påtaglig och djupgående förändring i hela organismen, det yttrar sig i allmän utvecklingsstörning. Vad som är mycket intressant är att vi finner ett alldeles liknade förhållande också med andra djurarter, bl.a. på den fläckiga tyska hunden som visar ännu starkare utvecklingsstörning än Chaplins hos kaninerna, den vitscheckiga och norska Dunker hunden är alla döva och ofta blinda, inte annorlunda är det för den scheckiga musen.
Hos kaninerna stannar skadan på Chaplins ännu helt och hållet i sådan begränsning, att man lugnt kan föda upp det lilla antalet Chaplin hanarna, för att para dem med otecknade honor som det fordras. Med omvänd parning får man se upp noga med ungdjuren från den fullt utvecklade otecknade honan när hon fött och föder upp dem.
Dock vill vi inte förlora frågan, även om den speciellt angår scheckuppfödaren. Vad som intresserar oss beträffande denna sak, är grundförutsättningarna för djurens avel, angående några av grunderna vid bastardteckning om teckningsbilderna från de renavlade typerna är att föredraga.
Detta förhållande är nämligen inte begränsat bara till den Tyska schecken, utan gäller också för Rhensk Scheck och Engelsk Scheck, då de ju visar upp samma teckningstyp. De är fläck-scheckiga i motsats till fläckscheckiga Holländska kaninen. Detsamma gäller också de järngrå, de blir oftast viltfärgade och många andra raser vi känner till med särskilda färgslag, en liknande bastardteckning, som inte låter sig renavlas.
Emellertid har man tur kan man nå fantastiska resultat. Men för detta erfordras inte bara tur utan även en mycket kunnig uppfödare och planmässigt upplagd avel med noggrant urval sedan flera generationer tillbaka.
Nedärvning hos Scheckkaninen
När man som nybörjare inom kaninaveln, för första gång besöker en scheckuppfödare, ställer man sig undrande, vad är det för några bondkaniner man har kommit för att titta på. Det är absolut ingen renavel, säger man, då man i kullarna ser typiskt tecknade, också helt otecknade och många svagt tecknade ungdjur, de härstammar ändå från mycket vackra föräldrar. Men uppfödaren informerar oss om att det är ett anlag som bara förekommer hos scheckkaniner, inte hos andra raser.
I genomsnitt måste man räkna med 25 % otecknade och 25 % alltför svagtecknade (så kallade Weisschecken eller Chaplins)
eller tillsammans 50 % avfall. Genomsnittligt blir bara hälften av ungdjuren rätt-tecknade. Också av dessa blir naturligtvis inte alla utställningsdjur.
Scheckarna, enligt våra erfarenheter, låter sig inte renavlas, då typiskt tecknade djur alltid är heterozygoter, det heter att de för två anlag för teckning, nämligen från den ena föräldren ett anlag för scheckteckning, från den andra ett motsatt verkande anlag för enfärgade.
Den typiska teckningen är en bastardegenskap.
Med dessa upplysningar kommer vi inte långt, därför måste vi fråga en arvsforskare, vad det är för märkvärdiga nedärvningsegenskaper som schecken har.
Det blir bara först en teknisk detalj att förklara. Det har visat sig ändamålsenligt, då vissa arvsanlag inte alltid går att utförligt beskriva, därför använder vi här bokstavssymboler, då det medger en mycket kortare och därför överskådligare framställning av arvsjämförelserna. Dessa praktiska förkortningar kommer vi också att använda i fortsättningen.
Vi betecknar anlagen för scheckteckning med bokstaven K, anlagen för enfärgade med bokstaven k. Så har då den typiskt tecknade Scheckkaninen från den ena sida anlaget K och från den andra nedärvt anlaget k, den har alltså anlaget Kk. Vi kallar detta uttryck för arsformeln för scheckteckning.
Resultatet av en parning mellan två typiska scheckar, alltså två Kk djur, har vi sett i scheckuppfödarnas kaningårdar, där utspaltar sig avkomman i 25 % Chaplins, 50 % typiska scheckar och 25 % enfärgade.
Vi följer arvsanlagens väg generation för generation och slår därvid fast, att den befruktade äggcellen alltid bara har ett anlag från vardera föräldern, medan föreningen av ägg och sädescellen (befruktningen) från de båda föräldrarna, själva för två anlag.
Vid befruktningen måste det alltså följa en skiljning av de båda anlagen. Våra typiska scheckar med arvsformeln Kk innehar två sorters celler, nämligen sådana med K och sådana med k. Därför finns det följande möjligheter vid parning mellan två typiska scheckar, för sammanträffande av celler vid befruktningen.
Då ägg och sädessceller med K eller k lika ofta sammanträffar vid befruktningen, är en ren tillfällighet, finns det fyra möjligheter vid befruktningen med lika sannolikhet och som alltså inträffar lika ofta i genomsnitt. Därför visar sig det redan kända utspaltningsförhållandet 1:2:1, eller 25:50:25-procent.
Men detta får vi inte missförstå, det handlar om tillfälligheter. Därför att vissa kullar kan avvika avsevärt från dessa talförhållanden i genomsnitt av ett stort avkommeantal skall man finna att de tre typerna tämligen ofta har precis det väntade förhållandet.
Praktiskt blir visserligen alltid de heterozygota Kk djuren använda därför att de alltid är stamboksmässiga scheckar. Men vi vill gå till grunden med arvskeendet. Därför intresserar oss även de otecknade och de svagtecknade likväl som de typiska scheckarna.
Dessa parade inbördes leder bara vidare med renavlade exemplar liksom föräldrarna, de kan heller aldrig bli annorlunda.
De enfärgade t.ex. med arvsformeln kk bildar bara befruktade ägg med k, så befruktningen blir k + k = kk. Resulatet måste bli otecknade ungar.
Precis detsamma förhållandet med de svagtecknade, också de är renavlade och visar bestämt den renavlade scheckrasen, dit den rena aveln kan föra oss.
Hur blir det om man parar den typiska schecken med någon av de rena raserna?
Ta t.ex. en typisk hona och en otecknad hane, det ger oss två möjligheter till befruktning.
1. K-äggcell + k-sädescell = Kk typisk scheck.
2. k-äggcell + k-sädescell = kk otecknade.
Vi får alltså lika delar av tecknad och otecknad avkomma.
Samma resultat får man av typisk scheck/Chaplin.
1. K-äggcell + K-sädescell = Chaplins.
2. k-äggcell + K-sädescell = Kk typisk scheckar.
Alltså 50 % Chaplins och 50 % typiska scheckar.
I dessa tre fall: Scheck X Scheck, Scheck X otecknad, Scheck X Chaplin, ger oss 50 % typiska scheckar, Chaplin X Chaplin och otecknad X otecknad avlar rent.
Det återstår ännu en parning, Chaplin X otecknad. Då dessa typer är renärftliga, bildar de alltså bara en sorts befruktade äggceller, det ger oss bara möjligheten K-äggcell X k-sädescell = typiska scheckar.
Eller, när parningen följer i omvänd riktning, k-äggcell X K-sädescell = Kk typiska scheckar.
Därmed har en oklanderlig bastard uppstått.
Scheckuppfödare behöver därför de icke önskvärda Chaplins och de enfärgade. Då man kan para dem samman, därigenom får man en avkomma av bara typiskt tecknade djur. Denna möjlighet är det många scheckuppfödare som inte alls känner till.
Med dessa lärdomar över arvsgrundlagen och teckningsbilderna kan detta omsättas i praktiken. Fördelen med en sådan teckning belyses utan vidare om, då vi t.ex. tänker oss en uppfödare, som årligen uppföder 30 st. ungdjur. Med tidigare erfarenheter har han härigenom 15 st. typiskt tecknade scheckar, i det andra fallet kan han däremot förvänta sig 30 st. Sannolikheten, särskilt att få vackert tecknade djur, då det alltid bara blir ett slags djur, är naturligtvis dubbelt så stor på 30 som på 15.
Saken har visserligen ett mycket märkvärdigt förhållande, det finns endast ett fåtal Chaplins i avelslämplig ålder, de flesta Chaplins blir nämligen redan mycket tidigt utgallrade, eftersom de allmänt är de svagaste djuren i kullen.
K-anlaget i renavlad förbindelse inverkar inte bara på teckningen, utan den framkallar en påtaglig och djupgående förändring i hela organismen, det yttrar sig i allmän utvecklingsstörning. Vad som är mycket intressant är att vi finner ett alldeles liknade förhållande också med andra djurarter, bl.a. på den fläckiga tyska hunden som visar ännu starkare utvecklingsstörning än Chaplins hos kaninerna, den vitscheckiga och norska Dunker hunden är alla döva och ofta blinda, inte annorlunda är det för den scheckiga musen.
Hos kaninerna stannar skadan på Chaplins ännu helt och hållet i sådan begränsning, att man lugnt kan föda upp det lilla antalet Chaplin hanarna, för att para dem med otecknade honor som det fordras. Med omvänd parning får man se upp noga med ungdjuren från den fullt utvecklade otecknade honan när hon fött och föder upp dem.
Dock vill vi inte förlora frågan, även om den speciellt angår scheckuppfödaren. Vad som intresserar oss beträffande denna sak, är grundförutsättningarna för djurens avel, angående några av grunderna vid bastardteckning om teckningsbilderna från de renavlade typerna är att föredraga.
Detta förhållande är nämligen inte begränsat bara till den Tyska schecken, utan gäller också för Rhensk Scheck och Engelsk Scheck, då de ju visar upp samma teckningstyp. De är fläck-scheckiga i motsats till fläckscheckiga Holländska kaninen. Detsamma gäller också de järngrå, de blir oftast viltfärgade och många andra raser vi känner till med särskilda färgslag, en liknande bastardteckning, som inte låter sig renavlas.
B. A.
Berth Andersson, 1973
Ordförande, SKÅNE LÄNS KANINFÖRENING
Panzargatan 20, 271 51 Ystad.
Tel: 0411-55 52 94
Tel: 0411-55 52 94
E-post:
berthandersson02@hotmail.com
 | |||
http://sv.wiktionary.org/wiki/bastard
Dunkerstövare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)