lördag 25 februari 2012

Kanin på tallriken

Rabbit From Farm to Table 

www.sydsvenskan.se  

Forskare: 

Mer kanin på tallriken

Forskare Carl-Gustaf Thulin
Telefon: 090-7868686, 070-5645358

E-post: carl-gustaf.thulin@slu.se

Adress:
Institutionen för vilt, fisk och miljö
Skogsmarksgränd
901 83 UMEÅ

Publicerad 20 februari 2012 1.30 Uppdaterad 21 februari 2012 23.30

Vi äter mer kött än någonsin i Sverige. På tio år har konsumtionen ökat med tio kilo per person och år. För att minska klimatpåverkan har forskaren Carl-Gustaf Thulin ett oväntat förslag.
– Vi borde satsa på kaninuppfödning, säger han.
Under förra året åt varje svensk (9 482 855 innevånare) 86 kilo kött i genomsnitt, enligt preliminära siffror från Jordbruksverket (jordbruksverket.se). Det är en ny rekordnivå och det är framför allt kyckling och nötkött som oftare hamnar på matbordet. Vi äter även mer ost och ägg.
Jordbruksverket tror att en förklaring är nya mattrender, som de populära LCHF- och GI-dieterna med mycket proteiner och lite kolhydrater (www.slv.se - LCHF).
Men att många väljer nötfärs, kycklingfiléer och fläskkotletter i grytorna går stick i stäv med minskad klimatpåverkan. Framför allt nötkött anses belasta miljön genom utsläpp av växthusgasen metan.
– Vi behöver hitta alternativa proteinkällor som inte sliter lika mycket på resurserna. Vi borde äta mer grönsaker, mindre kött och mer fisk. Vi försöker till exempel ta fram fiskodlingar med ett kretsloppstänkande, säger Carl-Gustaf Thulin, föreståndare på Centrum för vilt- och fiskforskning vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Han föreslår att vi borde satsa på kaninuppfödning i Sverige, för att ersätta en del kött med större miljöpåverkan.
– Kaniner är däggdjurens fiskar. De äter grovfoder och omvandlar det effektivt till proteiner. I Sydeuropa är det ett mycket uppskattat matkött. Kaninproduktionen är väldigt outvecklad i Sverige och skulle kunna vara ett bra komplement för bönder.
Om en månad, den 22 mars, håller han seminariet ”Kaniner, kaniner, kaniner” vid Kungliga skogs- och lantbruksakademien i Stockholm (www.ksla.se) för att lyfta frågan.
– Jag förstår att det kan verka provocerande. Men kaninproduktionen omsätter 1,6 miljarder euro inom EU varje år och jag tror att det skulle passa utmärkt på gårdar i Skåne och många andra håll, säger Carl-Gustaf Thulin. Frågan är om svenskarna vill äta kanin, som för många är ett älskat keldjur. – Jag tycker att vi ofta fjärmar oss från köttets ursprung, från närheten till livet och döden. Vi gosifierar djuren, tycker att de är gulliga och sedan stoppar vi oss en kycklingfilé där någon annan har gjort ”the dirty work”. Äter vi kött måste vi också se kopplingen att djur är mat, säger han.
På kaninseminariet ska en forskare föreläsa om burkaninernas välfärd.
– Det är naturligtvis viktigt att burstorlekarna är rätt och att djuren inte är stressade. Jag tror det är bättre att föda upp kaninerna här än att importera från länder där de struntar i regler, säger Carl-Gustaf Thulin. Spanjorerna äter mest kanin. Statistik från Eurostat visar att spanjorerna äter flest kaniner i EU. År 2008 slaktades cirka 57 miljoner kaniner i Spanien, följt av 37 miljoner i Frankrike, 26 miljoner i Italien och drygt 6 miljoner i Portugal.
I Sverige är kaninproduktionen mycket liten och varken Jordbruksverket (sjv.se) eller Statistiska Centralbyrån (scb.se) har någon statistik över den.

Ett seminarium om kaniner

Den 22 mars, hålls seminariet ”Kaniner, kaniner, kaniner” vid Kungliga skogs- och lantbruksakademien i Stockholm

Ur ett nationellt, svenskt, perspektiv är kaninen en på många vis förbisedd art. Målet med seminariet är att undersöka det forskningsmässiga- och kommersiella intresset för domesticerade kaniner som produktionsdjur samt för vildkaninens jaktliga och biologiska roll. I en tid då människans slitage på naturresurserna allt mer uppmärksammas och skapar såväl vetenskaplig som publik oro, kan kaninen lyftas som en alternativ art för långsiktigt hållbar köttproduktion och småskalig areell näring i såväl vilda som domesticerade populationer.
Kaninen (Oryctolagus cuniculus) är en viktig resurs i många delar av Europa, som mat i form av domesticerade köttdjur, i form av ett viktigt jaktbyte samt inom läkemedelsindustrin och medicinsk forskning. I södra Europa är kaninuppfödning en förhållandevis stor näringsgren. Som produktionsdjur uppskattas kaninen bidra till en årlig omsättning på 1,6 miljarder euro inom EU, utöver det värderas antikroppsproduktionen inom läkemedelsindustrin till ytterligare 3 miljarder euro. Arten fungerar även som modelldjur i olika typer av biologiska försök, exempelvis i segregerade korsningsförsök som syftat till att identifiera sjukdomsgener.
Även i Sverige finns det kaninuppfödning, men inte av så stor ekonomisk betydelse i nuläget. Kanin för kommersiell uppfödning har dock potential även här, inte minst ur ett klimatperspektiv. Det finns studier som indikerar att arten är en klimatsmart omvandlare av vegetabilier till animaliska proteiner. Vilda kaniner är dessutom uppskattade och viktiga som jaktvilt såväl i södra Sverige som i övriga delar av Europa där arten förekommer. Kaniner används även för skinnproduktion och som sällskapsdjur.

Seminarium om kaniner 

Startar:

22 mars, 2012 Kl.10:00
Slutar:
22 mars, 2012 Kl.16:30

Kostnad:
400 kr


Program:

Moderator: Göran Dalin, SLU

Göran Dalin

www.slu.se 

Universitetslektor, Enheten för hippologutbildning
Telefon: 018-671084
E-post:  oran.dalin@slu.se
Adress:
Enheten för hippologutbildning
Box 7046, 750 07 Uppsala
HVC, Ulls väg 27 F
756 57 UPPSALA


09.30  Samling, kaffe/te
10.00  Välkomsthälsning, Göran Dalin, SLU samt ordförande i KSLA:s jordbruksavdelning
10.10  Inledning & Målformulering, Carl-Gustaf Thulin, CFW/SLU, http://www.cfw.nu/
10.30  Kaninen i Sverige – en historik, Hans Falk, Föreningen Gotlandskaninen, http://www.gotlandskaninen.se/
11.00  Kaninen som produktionsdjur, Gösta Johnsson, Vreta Kaningård, vretakaningard.se
2-20 kr per kg, www.gardsbutiken.nu
11.30  Kanin på menyn – en kulinarisk exposé, Marco Baudone, Le Rouge, Kock
12.00  Kort gemensam diskussion
12.15  Lunch och kaffe
13.15  Regler för kaninuppfödning, Björn Dahlén, Jordbruksverket, Djurskyddschef
13.45  Sjukdomar hos vilda och tama kaniner, Erik Ågren, SVA, Biträdande statsveterinär, erik.agren@sva.se, Tel: 018-674278
14.15  Welfare of production rabbits, Stephanie Buijs, Agricultural and Fisheries Research, www.slu.se
14.45  Kaffe/te
15.15  Kaniner – klimatsmart mat? Ulf Sonesson, SIK, Ulf Sonesson-forskningschef
15.45  Kaninen som jaktvilt, Hans von Essen, Svenska Jägareförbundet, Riksjaktvårdskonsulent
 16.00  Diskussion
16.30  Avslutning



"Onödigt att vi importerar kaninkött"

Text: Sara Håkansson www.sydsvenskan.se
Publicerad 20 februari 2012 1.30 Uppdaterad 20 februari 2012 6.29
I Skåne finns bara en handfull uppfödare av kaniner för köttproduktion. Gert Johansson och Anita Pilman har nyligen startat i liten skala på en gård utanför Veberöd.
Det är några få plusgrader i skånelängan där kaninerna flyttade in i nysnickrade träburar i höstas. Anita Pilman verkar härdad, hon fryser inte där hon står i enkel bomullströja och klipper långa mjuka pälstussar från angorakaninen Orvar.
– Vi pratade först om att ha ett par kaniner bara, så att Gert kunde bjuda mig på kaninmiddag. Men köttet var jättegott och vi bestämde oss för att vi ville ha fler. Nu ska jag lära mig att spinna angoraull också, säger Anita Pilman och samlar pälshåren i en skål.
I rummet bor ett tjugotal kaniner; de långhåriga vita angorakaninerna, de små viltfärgade hermelinkaninerna Barbro och Sven samt de snabbväxande gråa köttkaninerna av rasen fransk vädur.
Ungarna i den första kullen av fransk vädur har hunnit bli tre månader. De väger drygt tre kilo och några av dem kommer att hamna på en tallrik så småningom. Angorakaninerna bor däremot kvar och får pälsen klippt var tredje månad.
– Vi börjar med det som hobbyverksamhet, men vi har tankar på att successivt utöka både med angorakaniner för ullens skull och med kaniner för köttets skull, säger Gert Johansson.
 Gert är uppvuxen med utställningskaniner i familjen. I tjugo år födde han också upp avelskaniner och var ordförande i en stor kaninförening i Malmö. Steget var därför inte långt när han i somras började fundera på att skaffa kaniner för köttproduktion.
– Äter man kött tycker jag det känns bra att förstå hela kedjan. Tittar man på kilopriset på tjugo kronor är det bättre för kaniner än för grisar. Men vi börjar i liten skala och är glada om inkomsterna täcker foderkostnaderna. Den som ska leva på kaninuppfödning får nog ha trehundra avelshonor, säger Gert Johansson.
Sambon Anita Pilman har också djurvana. Hon har drivit en hundkennel med cockerspaniel och tar hand om gårdens höns.
– Sverige importerar kaninkött, det känns onödigt när vi kan föda upp djuren här. De är sällskapliga djur och det är roligt att sköta om dem. Jag tycker inte att det är ett problem att en del av dem ska gå till mat sedan, det är man inställd på från början, säger Anita Pilman.
Kaninungarna på tre kilo är egentligen slaktfärdiga, men de får bo kvar och växa sig större ett par månader till. Gert Johansson ska anlita Stubbens slakteri på Öland som är specialiserat på kaniner.
– Vi slaktar inte själva. När det här sker kommersiellt är det extra viktigt att allt sköts korrekt av en person med stor vana. De kommer ner och hämtar kaniner på flera gårdar vid samma tillfälle. Vi är glada om fler vill satsa på kaniner för köttproduktion, då blir det också lättare att få ut det på marknaden, säger Gert Johansson.
Även om det finns ytterst lite kaninkött i butikerna i dag tror han att det finns en marknad och efterfrågan.
– Det är ett otroligt gott kött, nästan fettfritt. Om man äter det i Spanien, Frankrike och Italien borde man väl kunna äta det här också, säger han. 

”Svårt att marknadsföra kaniner”

Text: Sara Håkansson www.sydsvenskan.se
Publicerad 20 februari 2012 1.30 Uppdaterad 20 februari 2012 7.15 

En fjärdedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser är kopplat till vår matkonsumtion.

Idisslare som kor och får ger upphov till mer växthusgaser än grisar och kycklingar.
– Klimatpåverkan hänger bland annat ihop med vilket foder djuren äter, deras matsmältning och ämnesomsättning och hur mycket kött man får ut per kilo djur. Om man liknar det vid en skidbacke har vi nöt och lamm på toppen och långt nedanför branten finns gris och kyckling, säger Ulf Sonesson, forskningschef på SIK, Institutet för livsmedel och bioteknik.
Han har inte sett någon forskning kring kaninkött.
– Men eftersom kaniner inte idisslar slipper man sannolikt metanproblematiken. Det är också en fördel att de äter gräs och kaniner har också en välkänt snabb förökningstakt, vilket faktiskt är miljösmart. Min hypotes är att de kan vara ett smartare klimatalternativ, säger Ulf Sonesson.
Ändå tror han inte att kaninkött tar plats i charkdisken den närmaste tiden.
– Nej, matkultur handlar mycket om traditioner. Jag tror det blir tufft att marknadsföra kaniner eftersom många i norra Europa tycker att de är gulliga husdjur, säger Ulf Sonesson. 


===============================================

Kanin är fantastisk mat!
Enligt Rune Kalf-Hansen
Kalf-Hansens Matateljé AB
Idrottsgatan 4, 169 35 Solna
Rune Kalf-Hansen 070-6831827
rune@kalf-hansen.com